detailinthefabric

Varför jag älskar Bruce Springsteen. Jag älskar kanske inte just honom, utan hans musik.

Först var jag emot, oj och oj vad jag var emot. Alla min familj tycker om honom men nej det var inte för mig. Det var en gammal gubbe. Men sen började jag små lyssna på hans musik,  lonsome day, born in the USA, dancing in the dark & glory days. Blev snabbt favoriterna, jag tyckte om honom, inte mer än så. Jag tyckte att hans musik inte hade någon mening. Det var bara små fyndiga fraser utan mening, det fanns inget djupare.

När jag var i USA i sommras så dog tyvärr Clarence Clemons en av killarna i the e street band som är bandet till Bruce, som nästan är halv Bruce. Clarence var ja kanske obeskrivlig,han var en av huvud personerna i bandet, kanske till och med huvud personen. Jag blev ledsen när jag hörde om hans bortgång, för nu skulle aldrig Bruce Springsteens musik vara sig lik, The E street band skulle aldrig låta som förr och inget skulle någonsin vara sig likt. Men på någon nivå så startade min musik kärlek till honom där.

Jag skulle i hans ära skapa en spellista med Bruce Springsteens bästa låtar, listan blev snabbare och snabbare längre och längre. Jag ville veta tanken bakom låtarna, vad menade han egentligen med Waitin' on a sun day eller The rising? Så jag googlade, wikipedia hehe blev min räddning. Där var jag fast. Alla låtar har en fin tanke bakom sig och alla låtar är så himla fina på det sättet, på alla sätt kanske.

Just nu är mina favoriter, The rising, Waitin' on a sunny day, Atlantic city, Rosalita come out tonight, Human touch, I'm goin' down & Because the night.

Varför skriver jag detta dåra? Ja dels för jag ville och för att jag har lyckan att få se Bruce Springsteen för andra gången live i sommar. Jag längtar som tusan är jättejättejätte lycklig över det. Tänkte att ni kanske ville bli lite glada.

Bruce Springsteen & The E Street Band – Rosalita (Come Out Tonight)