You got sick of me like a song
Ni vet när klubben stänger och alla måste gå hem? Man märker hur smutsigt det är i lokalen, hur golvet är lite klibbigt, man märker hur fulla alla är. Man längtar till burger king, som faktiskt har en bra vegetarisk hamburgare. Men man längtar också hem, varma och gosiga sängen. Men en del av en vill ju faktiskt stanna kvar också, ja det är lite klibbigt och klubben insisterar på att spela cotton Eye Joe, fast det måste vara världens sämsta låt. Men man har faktiskt haft kul.
Så är det nu. Jag behöver inte lämna någon smutsig klubb, men jag har en bokad hembiljett. Jag längtar efter min varma och gosiga säng. Men jag längtar också efter något nytt, surfa i Kalifornien eller rädda hajar i Afrika. Samtidigt som tanken på att lämna England får mitt hjärta att gå i tusen bitar. Men nu är det dags och 13 juli sitter jag på ett plan hem.
This is how you get the girl
Om två år möts vi någonstans. Jag har druckit alldeles för mycket rosevin och du har druckit alldeles för mycket av något annat, något tuffare som typ rom eller något annat jag inte klarar av att dricka. Så springer jag mot dig. Det är sommar och bra väder så jag har på mig en vit lösssittande klänning som är lätt genomskinlig från Zara, naturligtvis. Du ser mig och ler. Sen skjuter du handen genom håret, helt utan ansträngning. Mina hjärtslag ökar och mina steg med det.
Jag är precis vid dig och kastar mig i din famn. Du kramar mig och lyfter upp mig sen säger vi exakt samtidigt, äntligen.
För jag trodde att jag kunde känna igen, men det kan jag inte.
Häromdagen bokade jag mina biljetter hem över midsommar, och det är läskigt hur fort tiden gått. Helt plötsligt är det maj fast det känns som jag nyss kommit hit. Känns som nyss jag åkte igenom Sevenoaks och tyckte det kändes läskigt att åka till waitrose och handla. När jag packade min väska hit trodde jag att jag skulle komma hem en vecka i mars. Annars kommer jag nog avlida av hemlängtan trodde jag. Det visade sig inte riktigt vara fallet. Även om det har varit svettigt med kläderna eftersom man inte hade med sig några vårkläder så är jag nöjd.
Om ungefär en vecka fyller jag 20 år i ett annat land, men det känns okej. Jag är utan min familj men jag har min andra familj här. "Home is where your heart is"
Kommer sakna mina kompisar såklart men njuter till fyllo av att vara med mina underbara vänner här.
Vad vill du veta, fråga bara jag berättar vad som helst
dagens frisyr: utsläppt hår, nyduschad så det är frissigt men luktar godis,
dagens kläder: mom jeans och en svart blus från Bikbok. Dålig på att timingen med tvättningen så fick paniktvätta mina strumpor idag.
dagens mat: flingor med färska hallon imorse, till lunch åt jag ris och broccoli, fantasin är inte på topp när det gäller matlagning och till middag blev det qournfärs och pasta.
dagens händelse: mitt två timmar långa skypesamtal med Nor.
dagens smink: ingenting, är lite för lat
dagens planer: dagen är tyvärr nästan slut så planen är bedtime.
dagens tråkigaste: stressen att hinna skjutsa Hanna til, gymnastiken i tid.
dagens humör: GLAD! Snart fredag och Luci är hemma igen, vilket betyder att jag har en träningskompis igen.
dagens komplimang: brist på komplimanger idag.
dagens längtan: godis och mina vänner från Sverige
dagens musik: har haft alla låtar från Mulan i huvudet hela dagen, jobbigt,
It was never just a band.
Bilder från tumblr
Det kanske verkar obegripligt, många förstår inte, kommer aldrig någonsin förstå men det förändrar inte faktumet att det gör ont. Anna Todd beskriver väldigt bra hur det känns i cosmopoltian
"Most of you reading this have already started to roll your eyes and laugh at how dramatic this sounds and that's fine. You simply don't get it. You see One Direction as a "manufactured boy band," and you make jokes about them and their fans. You just don't get it.
You don't see behind the "cheesy" songs and that's fine, this article isn't for you. This is for the girls, and boys too, who found out that one of five of their favorite people in the entire world has quit their favorite band. That may seem silly to you but these fans are the most dedicated, most loyal group of people you will ever encounter, and if they are feeling devastated, let them."
Trying to feel at home
Andan i halsen och hon började känna sig lite yr, hon var inte van med detta och hon blev lika förbannad på sig själv varje gång att hon lät sig tappa formen. Hon behövde absolut inte vara bäst i världen men hon behövde vara bättre. Hon hade varit bättre. Brännande känslan i låren, rösten i huvudet som sa lägg av. Sluta spring nu, varför försöker du ens. Hon älskade att motbevisa rösten, att visa den att om någon kunde så var det hon. Även om hon många gånger givit in och stannat upp och börjat gått istället. Hon klickade upp volymen på musiken och hennes spellista dånade i öronen. Hon gjorde nya listor jämt för att hålla motivationen uppe. Annars gav orden ingen pepp längre, det blev bara oljud.
När hon sprungit förbi den tredje lyktstolpen kunde hon inte hålla igen leendet, hon började skymta huset och när hon sprungit igenom porten och upp för backen kastade hon sig på gräset, drog ut hörlurarna och lyssande på sin andning. Det är inte hur trött man blir det är hur fort man återhämtar sig tänkte hon och reste sen sig upp och log njöt för nu var hon back hon track.
We found wonderland and you and I got lost in it.
93: Have I ever kissed somebody in the rain: Ja! Det är kanske mitt bästa telefonsamtal, ringde och sa kom ut det regnar vi måste pussas.
94: Had job: Ja!
95: Left the house without my wallet? Ja tyvärr lite för ofta utan mening.
96: Bullied someone on the internet? Nej det borde ingen.
98: Played on a sports team? Bara med skolan.
100: Did drugs? Nej
101: Smoked cigarettes? Nej
102: Drank alcohol? Ja
103: Am I a vegetarian/vegan? Ja, vegetarian och jag önskar så att flera är det.
106: Been to a wedding? Inga som jag minns, bara när jag var mindre.
107: Been on the computer for 5 hours straight? Det tvivlar jag inte på, jag menar sims.
108: Watched TV for 5 hours straight? Tvivlar inte på det heller.
109: Been outside my home country? Ja!
111: Been to a professional sports game? Ja!
112: Broken a bone? Nej tack Gud.
114: Been to prom? Ja! Det var en bra kväll.
115: Been in airplane? Ja!
116: Fly by helicopter? Nej, inte än.
117: What concerts have I been to? Detta undrar mina barn jämt, men dom jag minns, Bruce Springsteen, Håkan Hellström, One Direction, Justin Bieber, Madonna, Veronica Maggio och Darin. Det bästa till sist.
119: Learned another language? Ja! Dock kan man ju önska att franskan var bättre.
120: Wore make up? Ja!
123: Dyed my hair? Ja, alla skrattar och säger ja såklart du är svensk det syns på håret men ingen förstår att det färgat.
This time I'm ready to run
För två sommar sedan gick vi från Fredrik till tåget, minns dagen, solen strålade och jag hade jeansshorts. Roade mig med att sparka på stenar. Sen började diskutera det mest diskuterade ämnet då och kanske nu med, "vad ska du göra sen?" Jag minns inte vad jag svarade på frågan, om jag ens svarade. Jag minns att Anton sa att han funderade på au pair. Jag skrattade, sa åh Gud nej det skulle jag aldrig någonsin kunna göra. Jag tycker inte ens om barn.
Sen någonstans så vände det med barnen, jag började vara lärarvikarie och insåg att även fast det var väldigt jobbigt att vara vikarie åt fyrorna så var dom ju faktiskt väldigt söta.
Sen började jag jobba på dagis och där var det väldigt svårt att inse varför jag någonsin ogillat barn. Klart att det inte alltid var kul, ibland när någon grät och skrek att man var absolut dummast i världen kan jag inte påstå att jag älskade det. Men jag lärde mig att jag tycker faktiskt om barn.
Sen en kväll i höstas var jag jätteuttråkad och inte helt nöjd med att bo i Örebro, speciellt inte när mina vänner började flytta. Så jag googlade, au pair. Skrev upp mig för att åka till USA men sen kom Rebecca med förslaget att flytta hit istället.
Tror aldrig jag har varit så nervös som jag var när jag bokade biljetten hit och det är en väldigt konstig känsla att åka hemifrån utan att veta när man kommer tillbaka igen. Men jag ångrar absolut inte mitt beslut att åka. Även fast jag för två sommar sen aldrig trott på detta.
I ran out of love, I fucked up and nothing is gonna change that.
15: Favourite quote:"Suffer the pain of discipline or suffer the pain of regret."
16: Favourite place: Egentligen morfars gamla hus, men det får bli någon annans favoritplats nu. Just nu är det nog badrumsgolvet, bra wi-fi och bra ryggstöd.
17: Favourite food: Wraps med bönor, är alltid bra med wraps.
18: Do I use sarcasm: ja.
19: What am I listening to right now: Bad suns album, svinbra.
20: First thing I notice in new person: håret.
21: Shoe size: 39, vilket dom i detta land tycker är läskigt stort.
22: Eye color: gröna (jag och 1% av världens befolkning!!)
23: Hair color: blond och njuter varje sekund.
24: Favourite style of clothing: snyggt men ledigt. Bra jeans, schysst jacka. Snygga kjolar och glitter.
25: Ever done a prank call? Ja.
28: Favourite movie: Clueless.
29: Favourite song: Happily med One Direction
30: Favourite band: Som om det ens behövs fråga, One direction.
31: How I feel right now: mätt och trött, gjorde ett stenhårt träningspass förut.
32: Someone I love: morfar.
35: Favourite holiday: omöjligt att välja, älskar alla! Är himla svag för alla hjärtans dag.
36: Tattoos and piercing i have: hål i öronen.
37: Tattoos and piercing i want: mer hål i öronen angående tatuering så växlar det, kommer aldrig kunna bestämma mig för vad jag skulle ha så det får nog vara.
Åh Gud det gör så ont att något så nära kan vara långt bort
Hon kände hur det brast inom henne och nu gick det inte att hålla igen. Tårarna rann längs hennes kinder och hon tittade upp på honom och sa
- men du är ju allt jag någonsin velat haft
Han svarade inte utan tittade bara ner. Hon struntade i om han var obekväm, hon struntade i om han tyckte att hon var patetisk, hon struntade i att alla stirrade, att mascaran var långt ner på kinderna, att hon hade bitit så mycket i kinden att det gjorde ont. Hon struntade i allt för just i denna sekund satt det finaste hon visste i hela världen, hennes drömkille och han ville inte ha henne. Han var så nära men hade aldrig känts längre bort. Han reste sig upp tittade på henne fast verkade inte riktigt se sedan vände han sig om och gick.
Allting gjorde ont och hon hade ingen aning om hur hon skulle klara det här.
Counting stars - One Republic
I feel the love and I feel it burn
Down this river, every turn
Hope is a four-letter word
Make that money, watch it burn
Old, but I'm not that old
Young, but I'm not that bold
I don't think the world is sold
I'm just doing what we're told
I feel something so wrong
Doing the right thing
I could lie, could lie, could lie
Everything that drowns me makes me wanna fly
Can I take you home with me, she said never in your wildest dreams.
Imorgon börjar jag skolan och det pirrar faktiskt i min mage. Fast jag har gjort det två år tidigare.
Jag ser faktiskt fram emot det, nästa sommar tar jag studenten, får gå på min egna bal (har redan börja drömma om den perfekta klänningen) jag får göra projektarbetet, jag har mitt sista år med stjärnparaden.
Allt är ju faktiskt vad man gör det till och jag ska se till att mitt tredje år blir mitt bästa.
Ha ett riktigt bra skolår.
I'm gonna ask who the fuck is Pablo baby and what he has got on me?
Who is going to get the best of me?
Dagarna gick och allting verkade bara bli sämre och sämre, hon fick hela tiden påminna sig om att det var inte slut än. Hon hade kanske en chans till med honom.
När det hade gått en månad och hennes hopp var nästintill borta började allting om, han var mer på henne än någonsin och hon fick faktiskt en känsla av att den här gången var det på riktigt, han ville ha henne.
Hon gick hem med en kompis och kände sig nöjd, den här gången skulle det bli hon och han. Hennes kompis skrattade och sa jaja det är gulligt att du fortfarande är patetiskt överkär i honom, ses imorgon!
Hon blev tagen, kändes som hon blev slagen till marken. Nu var hon här, precis där hon lovade sig själv att inte vara, hon var här och trodde att hon kunde fånga en vildhäst men hon hade glömt att även om man fångar en vildhäst är det alltid en vildhäst i själen. Hon hade glömt det enda som var viktigt, hon skulle ju inte falla för honom. Falla för hans beteende, falla precis som alla andra. Hon skulle ju inte bli en i mängden.
Hon stod utanför sitt hus och stirrade rakt fram, hon var omänskligt besviken på sig själv och visste inte vad hon skulle göra nu.
Sen kom han, han gick rakt fram till henne och frågade hur allt var, han pratade på men hon lyssnade inte. Hon tog inte in ett ord av vad han sa. Till slut skrattade han och frågade när dom två skulle ses, bara dom.
Det ryckte till inom henne och hon kunde inte ens tänka igenom sitt svar innan hon sa det
- Man behöver inte en prins för att vara en prinsessa. Hon flinade och gick in.
Nu räckte det, hon skulle ge sitt hjärta till någon som faktiskt ville ha det, någon hon kunde lita på.
Hon var nöjd den här gången på riktigt.
Och jag kan inte fånga dig för jag vet att hela stan vill ha dig.
Hela hennes kropp hade svårt att vänja sig med tanken på att hon höll handen med honom. Hennes hjärna kunde inte riktigt greppa tanken. Hon svettades och hennes knän skakade, det enda hon kunde fokusera på var att gå rakt fram.
Han började fråga henne massor med saker om framtiden, vad ville hon? Vad drömde hon om? Vem ville hon bli? Hon började slappna av och hon berättade blygsamt om den stora journalist drömmen, hon som så många andra ville jobba som journalist helst på DN i Stockholm. Men sen erkände hon rädslan om att hämna på något annat ställe, någon B tidning eller en liten orts tidning. Han skrattade titta på henne och sa ja men då får du se till att inte vara dålig. Är du duktig kommer alla vilja ha dig. Hon tittade på honom och log. Han visste vad han skulle säga, hon var helt avslappnad och kände sig mycket lugnare om framtiden.
Nu då? Sa han och tittade på henne med stora ögon. Hon log och ryckte på axlarna. Hon hade ingen aning om vad hon ville. Hon hade varit så säker på att han var så fel, ingen man kunde fånga och här stod hon helt övertygad om att om hon ville kunde hon få honom.
Han skrattade gick till sitt hus och sa vi ses imorgon.
Hon suckade besviket och insåg att hon kanske borde tänka över detta en gång till.
Vaken på natten och drömmer på dagen.
Hon hängde av sig jackan och log, detta hade hon planerat helt rätt.
Hon hade lyckas få in i konversationen med hennes kompisar att hon var så himla sugen på att gå ut ikväll och hört att det var något bra band som skulle spela. Hennes kompisar som aldrig någonsin skulle tacka nej till en utekväll sa genast ja, men dom ville såklart inte till samma ställe som hon. Efter ganska många om och men så kom hon till slut rätt. Hon visste att han skulle hit ikväll och idag skulle hon dansa och låtsas som han inte existerade.
Efter 2 min var han framme hos henne på dansgolvet, han viskade i hennes öra och sa detta känns väl lite bekant. Vad sägs som ett annat slut på det hela? Hon skrattade som svar och sa att han fick följa med ut och dricka vatten om han ville.
Hon hade hjärtat i halsen och hade nog aldrig svettats så här mycket, hur kunde han göra henne så nervös? Hon log mot honom och han började prata, fast hon hängde knappt med vad han sa eftersom det enda hon kunde fokusera på var hans läppar. Hon avbröt honom och sa vi kan väl ses här igen om en timma? Han nickade och hon försvann.
Hon hade ingen aning om vad hon hade menat med det, ville hon ens gå hem med honom? Hon fortsatte dansa så att det kändes som svettas bara rann. Hon kollade på mobilen var 3 sekund och ångrade bittert att hon sagt en timma och inte 30min. Tillslut gick hon tillbaka till baren, han stod där och såg helt perfekt ut. Han tog henne i handen och frågade om dom skulle gå. Hon nickade och följde med.
Hon andades in den kalla luften och undrade vad sjutton hon hade gett sig in på.
listen up my sonny boy, be ready for when they come for they will be returning sure as the rising sun.
Det är så sjukt egentligen, hur oroliga vi är hela tiden. Man spenderar så extremt mycket tid med att bara tänka igenom allting, minst 2 gånger. Vad skulle hända om alla bara satsade hela tiden? Inte tänkte så mycket.
Nej du kanske inte har hela din framtid planerad, men å andra sidan blir det ändå aldrig som man har tänkt sig. Om det är meningen att det ska ske så kommer det ske.
Ska man plugga efter skolan direkt, ska man resa, vad ska jag ha på mig på fredag och varför sa jag nyss så där? Tänk om vi kunde släppa alla andra funderingar och bara fokusera på att känna. Göra exakt det som känns rätt i det ögonblicket. Det viktigaste av allt är alltid oavsett att vara lycklig. Så länge lyckan är målet tror jag att vi alla kommer klara oss fint. Men glöm inte att man bär själv ansvar för sin lycka, man skapar sin egen perfekta värld. Blir den inte perfekt så är det bara att kämpa, varför inte stadsminster annars? Vad hindrar dig?
jag är lycklig för att jag är frisk, för att min morfar är frisk och fick fira sin 90års dag, för att mina vänner & famlij är friska, jag är lycklig över att jag ska få se mitt favoritband, att jag får fylla år ett år till, att jag får ha mina underbara vänner, att jag fick se Bruce Springsteen, dom två påsarna skittles som bara väntar på att öppnas, att jag har en axel som är snart paddel redo skulle kunna väcka mig ur dom mörkaste dagarna. Nu idag är jag så himla lycklig.
and I know it's time for falling apart.
Hon tittade ner, rättade till tröjan, drog handen igenom håret, började le tittade upp direkt mot honom, hon kände att hela hennes kropp började regera på honom. Skakande ben, svettiga handflator, de klassika fjärliarna och hon kände hur den röda färgen började sprida sig till hennes kinder. Han möte hennes blick och hon sa hej. Han svarade snabbt med ett tjena och log så att man såg nästan alla tänder han hade. Hon ville så gärna bara gå fram och krama honom men hon var tvungen att svälja den viljan.
Hon skakade fortfarande efter att han gått förbi henne, herregud. Hur kunde hon känna så här för någon som hon inte ens kände? Hur kan man vilja ha någon man inte ens känner? Hur kan man ens vilja ha någon som mycket att man inte klarar av att vara sig själv? Vad var det egentligen med honom som gjorde henne så nervös? Helt ärligt trodde hon att hon mest var nyfiken, nyfiken på hur han var, nyfiken på om hon skulle klara av att få honom men framför allt nyfiken på hur dom två skulle vara ihop. Tusen miljoner tankar och alla på honom. Eller alla tankar slutade till slut med att hon tänkte på honom. Men det var svårt att kämpa emot för att han var ju bara så underbar.
Hon visste att om hon var modig skulle hon stanna och prata med honom i korridoren, för vad är det värsta som kan hända? Hellre ångra något man gjorde än ångra något man inte gjort. Men samtidigt var ju han superkillen för henne och vad hon visste var hon ingenting för honom. Men å andra sidan om hon inte skulle göra det skulle hon nog dö. Hon behövde honom. Hon behövde känna honom.
Hon drog handen igenom håret en gång till och svalde hårt, hon skulle stanna och prata med honom någon dag.
They're building walls around us now - Moneybrother
Now I seem blindfolded, I just tag along
When I found out that I did wrong
Baby you were gone
I smile and shake my head at this, what else can I do?
I keep getting signs baby, all leading back to you.
They're building walls around us now
Oh, say it
They're building walls around us now
It seems that I fell out of luck into the
Outstretched arms of fuck up, I know.
I would rather feel what it feels like to burn than to feel nothing at all.
Hon klev av bussen och sparkade till lite grus. Hon hade en enorm klump i magen som inte försvann. Hon mådde inte bra, inte alls faktiskt.
Tröjan skavde mot kroppen och hon hade inte lyckats äta någon lunch alls utan bara petat lite i maten. Och nu kurrade magen högt. Hon hade ingen aning om hur jobbigt detta skulle bli, det var inte längre hon som ignorerade honom. Det var helt klart han som ignorerade henne.
Han hade gått förbi henne i skolan och titta åt andra hållet. Hon kunde inte beskriva känsla hon fick när hon såg honom. Det var bara han. Hon visste hur dum hon var som lätt hela hennes värld påverkas på grund av honom men hon kunde i hjälpa det. Han hade visat henne exakt hur det kändes att leva, hur det kändes när kärlek verkligen brinner, hur det känns att bara vilja ha en sak i hela världen, hur det känns att bara se en sak i hela världen och nu skulle hon aldrig någonsin glömma det. Hon behövde honom för att känna det igen, hon behövde honom för att känna att hon verkligen andades igen.
Om hon inte fick känna kärlek mot honom skulle dom iallafall vara vänner, något annat var inte möjligt.
