I would rather feel what it feels like to burn than to feel nothing at all.
Hon klev av bussen och sparkade till lite grus. Hon hade en enorm klump i magen som inte försvann. Hon mådde inte bra, inte alls faktiskt.
Tröjan skavde mot kroppen och hon hade inte lyckats äta någon lunch alls utan bara petat lite i maten. Och nu kurrade magen högt. Hon hade ingen aning om hur jobbigt detta skulle bli, det var inte längre hon som ignorerade honom. Det var helt klart han som ignorerade henne.
Han hade gått förbi henne i skolan och titta åt andra hållet. Hon kunde inte beskriva känsla hon fick när hon såg honom. Det var bara han. Hon visste hur dum hon var som lätt hela hennes värld påverkas på grund av honom men hon kunde i hjälpa det. Han hade visat henne exakt hur det kändes att leva, hur det kändes när kärlek verkligen brinner, hur det känns att bara vilja ha en sak i hela världen, hur det känns att bara se en sak i hela världen och nu skulle hon aldrig någonsin glömma det. Hon behövde honom för att känna det igen, hon behövde honom för att känna att hon verkligen andades igen.
Om hon inte fick känna kärlek mot honom skulle dom iallafall vara vänner, något annat var inte möjligt.
