detailinthefabric

Hon ville gråta, hon ville skrika men framför allt ville hon springa fram till honom hålla hårt och aldrig någonsin släppa taget. Han log och hon kunde nästa höra hur hennes hjärta brast. Hur kunde han vara så perfekt? Hon ville ha honom men det var så mycket med att dom skulle bli ihop hon var rädd att hon inte skulle klara det.
Han började gå mot henne och hon började sakta gå mot honom. Tillslut stod dom precis vid varandra, kanske till och med närmare än vad som brukade göra. Han tog hennes hand och fjärilarna i hennes mage var fler än någonsin. Sakta släppte han hennes hand och drog den upp mot hennes ansikte och drog bort ett hårstrå sen drog han henne närmare honom och kysste henne. Hon var tacksam att han höll hans hand på hennes rygg dels för att det var så extremt romantiskt men också för att hon hade inte klarat att stå upp om inte han höll om henne.
Det regnade, dom slutade kyssas tittade istället på varandra och log och nu, nu visste hon att han ville ha henne lika mycket som hon ville ha honom.

"As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes, I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me

Who am I that I come to be here...?"

You have killed me - Morrissey.

Hon log med tittade ner så snabbt att han var osäker på om hon verkligen log eller inte. Varje gång han stod bredvid henne ändrades allt med henne, hon blev som en osäker 12 åring och han visste inte om det var bra eller dåligt. Han hade bestämt sig för att det skulle bli dom två, han kunde ju inte tänka på något annat då måste det ju vara ödet? Dom var för bra ihop för att det skulle ignoreras. Men det gick inte bra alls, så fort dom kom nära varandra drog hon sig undan och han var tillbaka på ruta ett. Men han var bestämt att han inte skulle ge upp, det hade han gjort förra gången och då hade hon träffat någon annan.

Hon plockade ihop sina böcker och nästan sprang ut till sin cykel och han gick jogga i kapp henne. När hon gick så hon så olycklig ut och dom smala benen såg nästan ut att skaka i regnet. Han funderade på vad han skulle göra, allt hade verkar så glasklart i huvudet men nu kändes det bara töntigt. Men han hade egentligen inget att förlora, det kunde inte bli värre än nu. Han tittade upp mot himlen och viskade tyst "please please please let me get what I want" the Smiths hans favorit band sen harklade han sig och ropade hennes namn högt och hon vände sig om.