detailinthefabric

Hon drog efter andan, kanske skulle all smärta försvinna om hon bara riktade tankarna mot något annat i sekund. Men det gick inte. Det blev som en slags smärta i bröstet varje gång han stod nära henne, kanske var det för att hon hade ätit eller sovit dåligt och var trött eller så var det för att han alltid lyckades lukta så mysigt. Han var där och omöjlig att låtsas som något annat. Fastän dagar gick, veckorna gick och hon hoppades ett en dag kanske skulle hon glömma honom. Hon skulle få ro. Men det funkade inte riktigt så, hennes hjärta hade bestämt sig för vem dom ville ha och det gick inte att missa vem.

 

Hon höjde musiken i hörlurarna och allt Melissa Horn sjöng stämde till punkt och prickar "när man släcker en ångest tänds en annan" För även om han skulle falla för henne som hon hade fallit för honom var det omöjligt. Denna världen var inte gjord för dom. Men hon ville ha honom, så obeskrlivligt mycket.

Klasskompisarna hade märkt, hon hade fått så många frågor om hon verkligen var säker på att det inte var något mellan dom. Och även fast hon ville inget hellre än att skrika ja rakt ut så höll hon igen skrattade och sa va vi två nej aldrig. Det enda hon undrade var om han kände samma sak, som om det skulle förändra något.

 

Jeansshorts och låga convers var en dålig idé en regning dag som denna men det var iallafall snyggt hon ville att han skulle springa ikapp henne och kyssa henne i regnet tills hon inte kunde stå upp längre. Men inget hände. Hon gick mot sin cykel och fortsätte lyssna på Melissa Horn, tills någon ropade hennes namn och hennes hjärta stannade.