Varför skynda på när tiden är snart här ändå?
Hon ville gråta, hon ville skrika men framför allt ville hon springa fram till honom hålla hårt och aldrig någonsin släppa taget. Han log och hon kunde nästa höra hur hennes hjärta brast. Hur kunde han vara så perfekt? Hon ville ha honom men det var så mycket med att dom skulle bli ihop hon var rädd att hon inte skulle klara det.
Han började gå mot henne och hon började sakta gå mot honom. Tillslut stod dom precis vid varandra, kanske till och med närmare än vad som brukade göra. Han tog hennes hand och fjärilarna i hennes mage var fler än någonsin. Sakta släppte han hennes hand och drog den upp mot hennes ansikte och drog bort ett hårstrå sen drog han henne närmare honom och kysste henne. Hon var tacksam att han höll hans hand på hennes rygg dels för att det var så extremt romantiskt men också för att hon hade inte klarat att stå upp om inte han höll om henne.
Det regnade, dom slutade kyssas tittade istället på varandra och log och nu, nu visste hon att han ville ha henne lika mycket som hon ville ha honom.
