detailinthefabric

Hon log med tittade ner så snabbt att han var osäker på om hon verkligen log eller inte. Varje gång han stod bredvid henne ändrades allt med henne, hon blev som en osäker 12 åring och han visste inte om det var bra eller dåligt. Han hade bestämt sig för att det skulle bli dom två, han kunde ju inte tänka på något annat då måste det ju vara ödet? Dom var för bra ihop för att det skulle ignoreras. Men det gick inte bra alls, så fort dom kom nära varandra drog hon sig undan och han var tillbaka på ruta ett. Men han var bestämt att han inte skulle ge upp, det hade han gjort förra gången och då hade hon träffat någon annan.

Hon plockade ihop sina böcker och nästan sprang ut till sin cykel och han gick jogga i kapp henne. När hon gick så hon så olycklig ut och dom smala benen såg nästan ut att skaka i regnet. Han funderade på vad han skulle göra, allt hade verkar så glasklart i huvudet men nu kändes det bara töntigt. Men han hade egentligen inget att förlora, det kunde inte bli värre än nu. Han tittade upp mot himlen och viskade tyst "please please please let me get what I want" the Smiths hans favorit band sen harklade han sig och ropade hennes namn högt och hon vände sig om.