detailinthefabric

Hon visste att stängde hon dörren nu då tog allt slut. Då var det slut på dom. Hon skulle aldrig mera gå på stan och hålla i hans hand, dom skulle aldrig mera kyssas, aldrig mera skulle hon känna hur han lukta, aldrig mer skulle hon få höra ljudet han gör när han är så där perfekt nöjd, aldrig mera vakna upp bredvid honom, aldrig mera dra fingrarna vid hans kindben, aldrig mera cykla vägen hem till honom. Hon kunde inte bestämma sig för om det var vidrigt eller rent utsagt ganska skönt. Två år, han hade fått två år av hennes liv och hela tiden undrade hon, hade hon tagit rätt beslut? Hörde dom två verkligen ihop. Var han verkligen lika lycklig med dom som hon var?
Hon hade kämpat länge med håret, nu var det axel långt och med några enkla lockar i det såg hon ut som model. Hon hade varit försiktigt med håret hela dagen, för att lockarna skulle vara så länge som möjligt. Men nu brydde hon sig inte längre, hon var för ledsen och kanske till och med för sur för att bry sig. Hon satte upp det i en knut öppnade dörren lite mera och han frågade om han skulle komma in så dom verkligen kunde prata. Hon fick gåshud när han sa så att de kunde prata. Hon visste vad det betydde, det visste alla par. Det skulle ta slut. Vilket egentligen var ganska oväntat att det kom ifrån honom, trots allt var det han som varit med någon annan.

Plötsligt slog det henne, vad höll hon på med? Hon var inte vilken tjej som helst, hon kunde erövra världen om hon så ville. Hon var ingen man kunde vara otrogen mot och sen göra slut, för var det någon som skulle göra slut så var det ju banne mig hon! Plötsligt smällde hon igen dörren precis varför näsan på honom, killen som varit hela hennes värld i två år. Hon vände sig bort från dörren och började le, hon kunde inte slå bort tanken att nu, nu var hon fri.