När det inte är lätt då är bra svårt.
Vänners blickar har aldrig någonsin känts så dömande, hon visste att det hon sa var ju helt galet men det var ju faktiskt helt sant.
Hennes ögon tårades och hon tittade upp på sina vänner och lyckades få fram ja det är sant jag är kär i två killar. Var av den ena är min pojkvän. Men jag inte hjälpa det. Hennes ena vän skrattade högt men såg ut att ångra det genast men lyckades ändå få fram
- Jag har inte blivit kär i någon på riktigt någonsin och du säger att du har råkat blivit kär i två? Jag är ledsen men jag har bara väldigt svårt tro det.
Hon kunde inte svara nått bra hon bara log tillbaka. För det hennes vän sa var ju sant, hur kunde hon vara kär i två killar? Ja hon borde kanske göra slut men samtidigt är hon ju kär i honom.
Allt hade gått så himla fort. Helt plötsligt stod hon där och sträckte sig efter sin mobil och kände hur blodet blev till sockerdricka, hur fjärilarna flög runt som galningar i magen, när hon skulle ta tillbaka mobilen från honom. Från han som inte var henne pojkvän men ändå lyckades få henne att må så otroligt bra. Hon kunde inte svara på hur det gick till fast hon ställde sig själv den frågan varje dag. Hur kan man vakna en dag och helt plötsligt vara kär i en av sina klasskompisar, i en av sina bästa killkompisar? Faktumet att hon inte kunde svara på frågan gjorde henne mer oroad. Men det var något med honom, hon hade alltid känt något slags sug efter honom men aldrig tagit det seriöst tills nu.
Hennes vänner suckade och beklagade över att hon inte kunde hjälpa henne, det här fick hon minsann lösa själv.
