detailinthefabric

Hon lät det varma vattnet omringa varje mm av hennes kropp och hon kunde se hur ångan steg högt upp mot det vita taket. Hon kunde inte få deras möte ut hur huvudet, allt han sa, hur kan skrattade, hur perfekt hennes hand la sig runt hans arm när hon knuffade till honom, hur han tyckte exakt samma sak som hon gjorde om iprincip allt. Hon hade aboslut ingen aning om hur hon skulle överleva detta, hur skulle hon kunna låtsas som han inte hade ändrat på allt i hela hennes värld? Hur skulle hon kunna låtsas att han inte påverkade henne på det sättet han faktiskt gjorde. 

 

Hon svepte handduken runt omkring henne och önskade att hon kunde välja själv vad man skulle vilja minnas och vad man skulle vilja glömma. Hon stirrade ut igenom sitt fönster och mot hans. 10 000 tankar snurrade runt i hennes huvud men den enda som egentligen var viktig, tänkte han ens på henne? Det värsta av allt var att hon visste inte hur hon skulle kunna återhämta sig från detta, vad skulle hon göra nu? Hur skulle hon kunna bete sig som ingenting? 

 

Hon insåg att det enda sättet som skulle funka för henne var om hon låtsades att hon inte behövde honom eller att hon inte ville ha honom. Hon skulle spela svårfångad, oavsett hur dumt det än var visste hon bara inte vad hon annars skulle göra. Han vara bara någon hon aldrig skulle kunna få.